Jasning

Nu vet hela världen tror jag:) Goda nyheter sprider sig snabbt. Känns iaf skönt att kunna prata öppet om graviditeten, ni skulle bara veta hur många gånger jag varit på väg att försäga mig. Fick tyvärr höra igår att en bekant förlorat sitt barn i fjortonde veckan. Jättehemskt. Självklart blir man själv lite orolig, men jag försöker att inte tänka för mycket på det hela. Blir nog bra att komma iväg ett tag så man inte sitter hemma och grubblar för mycket. På fredag drar vi till Mallis, ska bli så skönt!!

Idag inleddes så den magiska vecka 12. Och smått magiskt är det, för idag har jag mått sååå mycket bättre än på länge. Efter brandövningen på jobbet idag gick jag förbi Sibylla och köpte pommes frites...som jag faktiskt kunde äta njutandes(!) Ska inte ta ut för mycket i förskott, men Mallorca känns så mycket mer lockande idag, och det gör mig lycklig i hjärtat :)

I mitten av vecka 11 och illamåendet har börjat ge med sig. Dessvärre verkar magen ta längre tid på sig att förstå att den smått heliga vecka 12 snart infinner sig - veckan då graviditeten ska bli en fröjd. Nåväl, jag inser att den omtalade fröjden kan komma att lysa med sin frånvaro ett tag till. Jag önskar bara lite mindre trötthet, lite mer ruljans i tarmarna och lite mer aptit. Detta för att semesterresan ska bli vad jag önskat och tänkt. Men men, det är ju trots allt en vecka kvar till avfärd. Ännu kan mycket hända. Alla tummar hålls.

Har förresten berättat den goda nyheten för familjen nu. Glada miner från alla håll. Konstigt nog gjorde förstärkte detta känslan av overklighet, känslan av att jag bara hittat på allt och att jag nu dragit in släkt och vänner i mitt lilla aprilskämt. Men preg-testet ligger kvar i sin kartong och vittnar om att jag har fel. Det är på riktigt. Ett liv i mig.

Tror jag blivit vattenmissbrukare. Jag formligen häller i mig litervis varje dag, och högerhanden verkar ha formats efter vattenflaskan som är med mig överallt. Tror vår historia började i samband med första förstoppningen. Sen har det varit en never ending love story. När all annan dryck är förbjuden (mjölk=för hårt för magen, juice=för starkt för magen, läsk=för mycket kolsyra för magen, kaffe och te=för mycket koffein för kroppen) så har jag funnit min äkta stora kärlek. Det är jag och Mr H2O. Åtminstone sisådär sju månader till ;)

I ett försök att undgå den fruktansvärda smaken av den tidigare omnämnda mirakelblandningen gjorde jag idag en smoothie. Resultatet av ca 4 dl mellanfil, 1 dl frusna hallon, 4 msk mirakelblandning och 4 färska jordgubbar ser du nedan. Lyckat, och faktiskt riktigt gott. Tänk vad lite omsorgsfull förpackning kan göra. Och lite socker. Även om det här bara handlar om naturligt fruktsocker. Yummie!

På tal om vardagsmat, den här sörjan är numera ett stående inslag i min frukost. Två matskedar på filen/gröten ska enligt barnmorskan hålla magen i trim, så hur illa det än må se ut (och smaka) så försöker jag att inte fuska. Som jag tidigare nämnt är det hela ett hopkok av katrinplommon, fikon, russin, vetekli och vatten, och det gör faktiskt underverk. Bara att gapa och svälja.

Jag längtar efter att gå ut, sätta mig i en park och faktiskt njuta av en glass i det fina vädret. Längtar efter att vara sugen på choklad och äta mig mätt utan sedan må illa. Längtar efter att orka köra ett helt träningspass, känna svetten lacka och pumpa ut mig totalt. Längtar efter att vandra planlöst omkring i stan på jakt efter ingenting. Bara vara. Må bra. Njuta av våren. Och orka...

...

Onsdag vecka 8. Har varit trött och mått dåligt veckan som gått. Mestadels pga magkatarr. Den kom som ett brev på posten just då förstoppningen började ge med sig. Nu knaprar jag Novalucol dagarna i ända. Som om jag inte hade tillräckligt med problem att hitta mat som gav mig aptit redan tidigare så måste jag nu hålla mig till kokad mat. Kokad mat...jag, som är drottning av stekos. Nåja, detta tvingar mig ju iaf att ge mig ut på upptäcktsfärd i matlagningens ädla konst.

Pratade med vårdcentralen häromdagen och fick tips på ett hopkok av fikon, katrinplommon, linfrö, russin och vetekli som tydligen ska fungera som någon slags mirakelkur för magen. Inledde med två skedar på gröten i morse och det smakade faktiskt helt ok. Återstår att se om resultatet blir som utlovat.

I skolan har jag en påse mandlar bredvid mig var jag än går. Bra att knapra på för att mildra magsyran sa någon, och jag testar villigt allt som kan tänkas funka.

Trots några jobbiga veckor bakom mig så vet jag att det kunde varit värre. Har trots allt inte spytt en enda gång, utan kunnat fungera hyfsat trots magproblem. Tur är det. Skolan slutar ju inte att existera bara för att jag är gravid. Show must go on...

Idag gick jag in i vecka sju. Och vid det här laget är jag sannerligen medveten om graviditeten. Veckan har varit svajig med illamående, överkänslighet mot lukter och allmänna magproblem, vilka nådde sin kulmen igår natt. Jag vaknade mitt i natten och hade såna fruktansvärda kramper i magen, och inget jag gjorde hjälpte. Var först jätteorolig över att det kunde ha med bebisen att göra, men eftersom smärtan satt mitt i magen så förstod jag att det måste vara något annat. Jag var uppe och vandrade fram och tillbaks i lägenheten i säkert två tre timmar, ligga ner var det inte tal om. Det var den värsta smärta jag känt ever tror jag. Men, det visade sig iaf att det rörde sig om förstoppning. Rejäl sådan. Tror att det är denna som varit orsak till större delen av illamåendet under veckan också. När barnmorskan förra veckan sa åt mig att se till att äta ordentligt med fibrer tog jag det hela kanske lite för bokstavligt, och glömde bort att dricka tillräckligt. Vad händer då? Jo, det blir stopp.

Nåväl, när jag äntligen fått loss proppen så låg jag bara och kved ändå. Allt jag åt satte sig som kramper mitt i magen och jag bestämde mig för att sluta äta. Vidar fixade laxeringsmedel så jag fick bort smärtorna, och resten av dagen drack jag följaktligen bara vatten. Idag känns det bättre, men jag är svag pga brist på mat i magen. Har börjat lite försiktigt med en banan och lite gröt. Hoppas det ska funka. Har dåligt samvete för att jag är hemma från skolan nu när vi har så mycket att göra med projektet. Men...vad gör man? Jag kan knappt stå raklång, än mindre promenera bort till bussen, åka till skolan och låtsas vara frisk. Får vara hemma och kurera mig idag och ta nya tag imorgon. Bebisens välbefinnande måste komma först, vilket i det här tillståndet betyder att jag måste må bra. Inget ska få hända med min lilla bebis!! (som den här veckan tydligen växer från 7 mm till hela 14 mm!)

Idag har det gått en vecka sedan jag fick beskedet, och jag går också idag in i vecka 6. Det hela börjar kännas lite mer verkligt nu, inte minst med tanke på morgon och kvällsillamåendet, den ständiga tröttheten och den molnande värken i livmodertrakten.

Var på mitt första besök på MVC idag, för lite information kring mat, motion och dyl. Jag fick också bekräftat att beräknat förlossningsdatum är 28 december. Bra tajming... Kan inte vara kul att fylla år så nära jul, och så sent på året... Får väl försöka knipa igen till efter nyår:)

Det känns iaf bra nu. Riktigt bra. Böckerna jag fick på MVC hjälper mig att processa det hela. Ett litet liv växer i mig!! Ihhh.

Idag känns det hela lite bättre och lite mer verkligt. Börjar inse att det faktiskt är sant. En liten bebis. Jag är så lycklig!! Hade visserligen bestämt mig för att vänta med barn ytterligare något år och istället komma igång och jobba efter utbildningen. Men detta kom jag fram till efter att ha provat ägglossningstest en gång, så att det fanns en liten chans det visste jag ju. Och inte är jag ledsen. Det kan jag inte vara.

Vidar blev nog minst lika chockad som jag. För, som sagt, även om vi anat det hela så är det svårt att fatta att det är på riktigt.
Ringde Mödravården idag för att boka tid. Frågade om de gör något kompletterande test för att bekräfta det hela. Tydligen inte. "Om du har gjort ett graviditetstest så litar vi på det." Så, då är det alltså på riktigt.

Hittills har jag inte mått dåligt alls. Har känt lite mensliknande smärta i nedre delen av magen, tidvis varit lite yr och otroligt labil. Men annars mår jag toppen. Hoppas det håller i sig!

Det är en glad mamma och pappa som försöker smälta nyheten här hemma.

Ojojoj...stora nyheter...
Ett streck på stickan. Det må vara otydligt, men det är där! Känner mig smått panikslagen och vet varken ut eller in. Visst hade jag på känn att det skulle kunna vara så här, men med facit i hand känns det otroligt skrämmande och verkligen märkligt. Mamma, jag?? Hjälp!! Tur att det är nio månaders leveranstid på sånt här, kanske man hinner smälta det hela.

Oj vad jag låter negativ - klart jag är glad. Trodde bara inte det skulle gå så fort.

Ojojoj. Ojojoj...