Jasning

Idag känns det hela lite bättre och lite mer verkligt. Börjar inse att det faktiskt är sant. En liten bebis. Jag är så lycklig!! Hade visserligen bestämt mig för att vänta med barn ytterligare något år och istället komma igång och jobba efter utbildningen. Men detta kom jag fram till efter att ha provat ägglossningstest en gång, så att det fanns en liten chans det visste jag ju. Och inte är jag ledsen. Det kan jag inte vara.

Vidar blev nog minst lika chockad som jag. För, som sagt, även om vi anat det hela så är det svårt att fatta att det är på riktigt.
Ringde Mödravården idag för att boka tid. Frågade om de gör något kompletterande test för att bekräfta det hela. Tydligen inte. "Om du har gjort ett graviditetstest så litar vi på det." Så, då är det alltså på riktigt.

Hittills har jag inte mått dåligt alls. Har känt lite mensliknande smärta i nedre delen av magen, tidvis varit lite yr och otroligt labil. Men annars mår jag toppen. Hoppas det håller i sig!

Det är en glad mamma och pappa som försöker smälta nyheten här hemma.

Ojojoj...stora nyheter...
Ett streck på stickan. Det må vara otydligt, men det är där! Känner mig smått panikslagen och vet varken ut eller in. Visst hade jag på känn att det skulle kunna vara så här, men med facit i hand känns det otroligt skrämmande och verkligen märkligt. Mamma, jag?? Hjälp!! Tur att det är nio månaders leveranstid på sånt här, kanske man hinner smälta det hela.

Oj vad jag låter negativ - klart jag är glad. Trodde bara inte det skulle gå så fort.

Ojojoj. Ojojoj...